Thilda

det var riktigt jävla skit jobbigt. det kändes precis som att jag gick bakåt i tiden. att gå upp för dom dära trapporna en ggn igen, att stå utanför dendära dörren en gång till, att se honom öppna kanske en sista ggn i livet. usch det var faktist rätt så hemst, för det kände som att jag på nått sätt visste vad som skulle hända sen, vad som kom här näst. som att jag hade gjort det förut. men jag visste igentligen inte. jag hade ingen aning. jag skakade och det var jobbigt. och det känndes som en evighet fast det säkert bara var i tre minuter. och när jag påväg ner för dom dära trapporna igen så kände jag klumpen i halsen. sen sära stickande kännslan bakom ögonlocken. jag hade gråten i halsen, för det var jobbigt att gå bakåt i tiden. den känslan vill jag aldrig mera känna igen, aldrig.