Thilda

Just nu har jag den där känslan som jag inte gillar. Jag vill inte ha den här men jag vet att jag inte kan göra någonting åt den heller. Han är där borta och har det kul (och jag är glad för din skull) med kompisar och jag sitter här. Får veta nått jag skulle må bättre av att inte höra men ville ändå veta, som alltid annars. jag fattar inte att jag aldrig lär mig att hålla käft. att bara låta det vara och inte bry mig, men det går verkligen inte! jag kan helt enkelt inte. det är min och jag vet att han aldrig skulle, men va fan är det för fel på henne igentligen? jag vill veta allt, men endå ingenting. jag kan ju inte göra nått åt det...

att stå och trampa här utan att få veta nått, utan att ha någonting att göra gör mig helt galen. jag skulle värkligen behöva en smäll på käften för att komma i rätt balans. men det är inte det värsta! nej, jag blir aldrig av med helvetet heller. det sitter där i huvudet på mig och gnager sig längre och längre in. och när huvudvärken äntligen har släppt så dyker det upp igen. det hemska andsiktet som jag mer än gärna kan leva utan. jag mår dålgt över att se, höra och veta men ännu sämmre när jag inte får veta det jag vill höra.

det är helt hopplöst. jag känner mig maktlös men vill inte heller störa. det är inte du det vet jag, och det är inte på dig jag blir såhär som jag är, jag vill bara att vi kan leva våra liv nu. leva vidare utan nått gammalt. släng iväg det och låt det aldrig mer komma tillbaka in i våra liv. jag ska bränna allt gammalt och låta askan ligga kvar tills regnet spolar allting bort eller så att vinden kan ta askan med sig långt ifrån mig och mitt liv, lång från oss.

men jag kan barasäga vad jag tycker och hur jag känner. du bestämmer över ditt förflutna. nu är mitt förbi men hur är det med ditt? kan jag inte bara få vara ifred med dig. utan nått som stör. jag är rädd för att jag en vacker dag ledssnar och säger för mkt. så mkt som jag inte borde säga och som jag igentligen inte vill få sakt. men det är just därför jag sa nej här om dagen. jag vet hur det blir. en vacker dag, en vacker dag rinner det över och droppen som blev överflöd dränker dig. jag vet vad du tycker, jag vet vad du sakt till mig. men du vet inte än hur jag känner mig, och du vet inte hur det känns att få höra, och om du inte säger vill jag endå veta för jag förstår ju. tanken slår mig varje dag och det är minst en ggn för mkt per dag. jag orkar inte och vill inte tänka på det, jag vill bara att du försvinner ur mitt liv. ge dig, du är passe, lägg dig inte i och hör aldrig av dig. bara välj att gå förbi...